Norrland; andra veckan

Veckan som har gått har varit nästan som en rejäl baksmälla efter nyår. Inga gäster på hotellet och nästan inget folk i byn heller. Eller byn och byn, i de hus som står utspridda mellan fjället och sjön. Jag skulle nog säga att lilla ICA är det som kan kallas för centrum. Lugnet efter stormen har gett oss alla tid för att till exempel sova och äta (var länge sedan) men vi har även börjat bygga upp parken i systemet.

(Till mormor: en park är en skidbacke med stora hopp och räcken (rails) som man kan åka skidor på)

Dagens bild 130113, det var -19° och strålande sol hela dagen

Av någon anledning så verkar Stefan och K-G som jobbar i liften (absolut inte KG för det kan ju betyda knullgubbe, viktigt med bindestreck) tro att jag kan det där med att bygga park. De frågar mig i vart fall som om jag kunde något. Det är ju trevligt att de tror det, men det kan jag inte. Således har jag bestämt hur de olika railsen ska stå för att så småningom få två linjer i parken. En lite svårare med rails och lite lättare med boxar. Jag tycker att det har blivit jättebra, men eftersom jag inte är så duktig på att köra park kan jag inte uttala mig mer än så. Som tur är så har Jesaias och Nils Aron ur lokala gänget "Jibb-pojkarna" (min benämning) haft lite åsikter om saker som bör tillkomma, flyttas och göras om.

Båten fungerar än så länge inte så bra som rail, men vyn är fantastisk

I övrigt har veckan bjudit på HLR-kurs för alla hotellets anställda. Känns skönt att få sina kunskaper avdammade och uppdaterade så om någon tänkte skada sig så kan de göra det i närheten av mig. Nu kan jag rädda vem som helst!

Här ligger Anne redo för att få hjälp av en defibrilator

Som avslutning på en skön vecka fick jag följa med Nils Aron för att mata renarna i morse. Jag kände mig som värsta Stockholms-bruden och inte det minsta norrländsk eftersom jag tyckte att renarna var såååå söta och att de inte alls borde slakta dem utan ha de som husdjur inomhus. Det här sa jag självklart inte för jag måste ju försöka behålla någon typ av respekt här, men jag säger bara det, det är inte lätt att vara stockholmare i Norrland. Man får vakta sin tunga noggrant. Därför planerar jag att tala en riktigt bred norrländska när jag åker härifrån i vår.

Renarna som får frukost